MacGregor - att leva med diabetes

Vi har kämpat rätt hårt med att få skolan att inse att de inte har någon som helst roll att fylla när det gäller att förse barnen med socker, bland annat hade vi en del kontroverser med skolans rektorer förra året. Med tanke på den rådande sockerdebatten, överviktiga barn, barn med diverse allergier, barn med diabetes och allmän kostmedvetenhet så borde skolan bestämma sig för att inte servera snabba kolhydrater, varken under skoldagen eller på fritids. De borde inte heller tillåta att barnen bjuder kamraterna på glass och godis när de fyller år etc. Det kan de göra på hemmaplan, efter skoldagens slut. Att ha en mer kostmedveten inriktning gynnar alla, inte bara vår dotter.

Trots upprepade diskussioner om detta på skolan så är det svårt att få gehör för något så kontroversiellt som nyttig mat och mellis. Man "glömmer" om och om igen att förvarna oss om att det blir något extra som glass, utan det meddelas via dottern när hon ringer innan lunchen och man ska bemöta följande:

"Snälla mamma, de ska bjuda på glass efter maten och jag vill också ha, får jag det? Snälla!"

Då är man inte så kaxig kan jag lova. Säga nej och vara världens minst omtyckta morsa den dagen? Säga ja och oroa sig för att blodsockret går upp för mycket på eftermiddagen - inte så lätt att dosera insulin efter följande beskrivning per telefon:
 
"Det är liksom en vanlig glass med någon sorts isglass utanpå högst upp". Och hyr mycket kolhydrater kan det vara i en sån då? Mutter ...

Men i fredags imponerade Moira på mig. Hon ringde innan lunch, som vanligt, och meddelade trött att:

"Mamma, idag blir det glass igen. Nån kille har fyllt år och ska bjuda alla på glass till mellis. De frågade om jag ville ha glass eller nåt annat men jag tackade nej."

"Men ni hade ju bestämt i klassen att det inte skulle vara mer glass nu när nån fyller år?" (Sist det hände var för ett par veckor sedan, och vi hade redan då en diskussion med lärarna om detta.)

"Jag vet! Det sa jag också! Jag frågade varför vi måste äta glass i skolan och sa att jag inte tycker att vi ska göra det men då sa en vuxen att det var väl ingenting att bli så upprörd över."

Här exploderar mamman inombords. Vilken vuxen har rätt att tala om för min dotter att hon inte ska reagera på något hon tycker är orätt? Efter en stund ringde jag upp skolan igen och talade med en vuxen, adrenalinpåslaget var högt och jag var beredd att än en gång argumentera för en sundare livsstil i skolan. Men glassen var redan avstyrd så mina stridsreflexer fick lugna ner sig. 

Överhuvudtaget är jag emot att det alltid ska firas med sötsaker eller presenter i skolan. Om man nu måste bjuda på något, kan man inte ta med någon spännande frukt eller bär istället då? Men ännu hellre - fira med en femkamp på skolgården sista timmen istället! Om barnen uppmuntras att alltid bjuda på något så urartar det lätt i en snöbollseffekt, och snart har vi glass var och varannan dag. Det är så lätt för skolan att markera att detta får skötas efter skoltid och det handlar ju inte precis om att förvägra barnen frisk luft eller bra näring. Det handlar om socker.