Mot högre höjder
Vi har kollat Moiras blodsocker varje natt nu sedan i mars, eftersom de är så hoppiga just nu. Men de senaste dagarna har vi i alla fall kunnat skönja en trend, och i går natt när Moira hde 4,9 vid 23-tiden och fick en halv smörgås och ett par klunkar mjölk så fattade mamman beslutet att i natt skulle det sovas! Enligt trenden så skulle hon klara sig hela natten på smörgåsen och säkerligen vakna på perfekta 5,0 eller så.
Det var inget lätt beslut att fatta, det kändes nästan lite busigt: - Oj, vad vi är vågade som sover en hel natt i sträck! Innan vi skildes åt i hallen (jag till sovrummet och pappan till gästrummet) så konstaterade vi att vi måste ju börja sova om nätterna någon gång, och det skulle säkert gå alldeles utmärkt denna natt.
Snarkade mig igenom natten som en klubbad säl och vaknade förvirrat av väckarklockan 06.05. Kollade Moira och upptäckte att hon hade 20,0. Tjugo komma noll! Nyvaken och grusig i ögonen kanske jag hade gjort något fel, bäst att kolla igen. 20,2. Jag som hade varit orolig snarast för att hon skulle vara låg på morgonkulan, men så är det med diabetes. Ibland har man bara ingen aning!
Hon fick ett par extra enheter direkt på morgonen, sedan har vi pumpat på med större doser än vanligt och nu ligger hon högt, men inte galet högt, till lunchen var det 12,9. Men hon är på gott humör och när jag oroligt frågade henne hur hon mådde tidigt i morse brände hon av ett bländande leende och kvittrade - Jag mår j ä t t e b r a !
Frågan är bara - n ä r ska vi våga sova hela natten igen efter detta? Inte i natt i alla fall, den saken är säker.