Första veckan avklarad
Så var första skolveckan till ända, utan alltför stora katastrofer. Pappan har varit med Moira varje dag. Eller i alla fall funnits inom skolgårdens gränser, Moira vill inte alltför gärna att han är inom synhåll från henne och klassen. Klassrummet är således förbjudet område, men idag var fröken sjuk och pappan fick lov att rycka in som extraresurs och det fick Moira lov att acceptera.
Värst var gårdagen när hon hann med tre känningar mellan 08.20 och 14.00. Vi måste justera ner insulindoserna efter sommarlovets regniga dagar med låg aktivitetsnivå. Nu springer hon mer än hon går och står mer än hon sitter. Bränner mycket energi och äter mindre = mindre insulin behövs.
Det är bra att pappan ska vara med Moira även nästa vecka. Det är tydligt att den nya personalen ännu inte vet hur de ska agera när Moira får en känning. Fullt förståerligt, men med några dagar till ska de nog få kläm på det viktigaste. Planen är att pappan bara ska finnas i bakgrunden i slutet av nästa vecka, så att personalen själva får hantera allt som sker under dagen, och bara kalla in pappan när det uppstår tveksamheter.
Det är svårt att släppa ansvaret för Moira till den nya personalen. Vi har inga tvivel om att det kommer att gå bra, men vi har haft sån koll på henne under sommaren och helt plötsligt har vi inte alls samma koll längre. Dessutom annonserade hon vid middagen i dag att hon inte kommer att ringa till oss på luncherna i fortsättningen för det behöver hon inte längre. Rys! Men jag antar att det är ett gott tecken på att hon känner sig säker med sin diabetes, det är ju ändå hennes sjukdom och det är hon som till slut måste lära sig att ta hand om sig själv. Vi kan ju inte hänga henne i hasorna tills hon gifter sig! Även fast pappan gärna hade velat vara kvar tätt vid hennes sida längre än så.