ulrikas scrapsida

Ni vet hur det kan vara ibland, man lägger ner timmar och åter timmar på att förverkliga en idé om den perfekta layouten. Sen, när man äntligen närmar sig målsnöret och bröstet fylls av den där härliga känslan av att det kommer att bli precis sådär bra som man har tänkt sig - då skiter sig alltihop. Perspektivlinjer dras åt fel håll, pennan klumpar sig mitt på pappret och allt blir helt och oåterkalleligt förstört. Tycker man själv.

Detta hände käre maken igår. Han scrappar han också, och hittills har det varit en ynnest att få dela sin hobby med den jag älskar mest i hela världen, tänk så många timmar vi spenderar i scraprummet bredvid varandra! Men efter gårdagen är jag osäker på om han någonsin kommer att sätta sin fot i scraprummet igen, av vokabuläret som sprutade omkring honom att döma så kommer jag att bli rätt ensam där i fortsättningen.

Tyvärr kan jag inte bjuda på någon bild idag, för makens layout ligger numera ihopknycklad i papperskorgen. Men vill ni se vad han gjort tidigare så ta en titt i hans galleri på Splitcoaststampers.