MacGregor - att leva med diabetes

Nålbytet gick bra igår. Den här gången kändes det nästan lite FÖR enkelt, som om jag glömt bort några viktiga steg i hela processen. Men det kanske är så att man vänjer sig snabbt vid alla nya moment, grundkunskapen om insulinbehandling har vi ju redan så det vi behöver ju inte lära oss allt från början. Moira låg väldigt högt timmarna runt nålbytet, men förmodligen är det så att hon blir lite nervös innan och att blodsockret stiger av adrenalinet. Det blir nog bättre med tiden, när hon lär sig att det faktiskt inte gör ont (vi tackar läkemedelstillverkarna för bedövningskrämen emla!) och ännu bättre blir det förstås när hon själv vill sätta nålen, då har hon ju full kontroll över situationen.

I natt blev hon riktigt hög, 16,5. Förmodligen en rekyl från en känning tidigare på kvällen. Men det var så enkelt att knappa fram 1 enhet extra insulin med pumpen, hon vaknade inte ens. Och så hade hon sjunkit till 8,6 på morgonen sedan, så det var ju bra.