MacGregor - att leva med diabetes

Helgens loppis gick bra, över förväntan till och med. Så vi åkte till Kupolen i Borlänge i söndags (för i Falun är allt stängt på söndagar, just när vanligt folk är lediga så vill man inte sälja några saker utan har stängt så att alla åker och spenderar sina pengar i grannkommunen istället ... mutter ...) och spenderade en del av vinsten. Tänk att Moira har ärvt precis den där shopping-genen som vi hoppades skulle hoppa över en generation. Hon har inga som helst problem att spendera pengar, och hon kan ju argumentera som en gud inför varje inköp också! Helst drar hon med sig pappan in i butiken, för han har väl en och annan soft spot för prinsessan. "Men titta pappa vilken snygg vinterjacka, jag har ju faktiskt ingen vinterjacka för jag växte ur den gamla och den andra jag har är inte skön" Eller snygg eller rätt färg eller lagom längd eller för varm eller för kall eller något annat som ju faktiskt låter vettigt just då i alla fall. Så en ny jacka till henne blev det.

Sedan var det dags att prova vinterskor. För här ute på landet måste man vara ute i god tid, annars tar det helt enkelt slut i affärerna och man får åka till Stockholm och shoppa istället. (Hmm ... märks det att jag just nu tycker att shopping i Falun suger?). Även när det gäller inköp av skor har hon ärvt någons (?) gener och avfärdade snabbt alla vanliga vinterkängor. Men när de små tassarna gled ner i ett par röda Ecco-kängor som förstås kostar dubbelt så mycket som alla andra sken hon upp som en sol. "De här var jättesköna! Och snygga!". Vad gör man - betalar och ser glad ut. Skor måste hon ju ha. Men jag ser nog hur pappan sneglar på mig i smyg, och jag anar att han drar vissa paralleller mellan mor och dotter, skor och shopping. (Till mitt försvar kan nämnas att denna gen inte heller i mitt fall hoppade över en generation. Jag är upplärd av en mästare.)