MacGregor - att leva med diabetes

Vilken vånda! En av Moiras tänder är jättelös och större delen av kvällen har hon ägnat åt att bestämma sig för om hon litar tillräckligt mycket på mamman för att låte henne ta bort den eller inte. Mamman har hurtigt presenterat det gamla välkända sytrådstricket: dubbel tråd i en ögla glider på plats runt den lilla lösa tanden, tänk på nåt annat och vips! så är tanden borta. Men inte. Hon har knipit ihop läpparna och väst i mungipan att hon måste fundera en stund till. Och en stund till.

Till slut har hela kvällen gått och ingen tand har lämnat Moiras mun. Det är ett under att den sitter kvar ännu, den är så lös att den nog skulle lossna om hon bet i en sockerkaksskiva (som mormor gjorde en gång när hon var barn - helt sant!). Men vem vet - tandfén kanske hämtar den i natt ...