Pappa, storebror och lillasyster på tur.
Vi bodde alltså på hotell och lärde oss läxan att aldrig mer utelämna oss till restaurangmat i en hel vecka. Visst tyckte ungarna att det var gott med hamburgare, pommes, pannkakor och pan pizza (till en början i alla fall) men Moiras värden hade knappast kunnat vara sämre. Trots att vi rörde på oss mest hela tiden, framförallt hon som sprang upp till rutschbanan minst hundra gånger om dagen, så låg hon konstant högt. Tänk att kosten har så stor inverkan på blodsockret! Det var ju liksom inte low-carb om man säger så.
Men nu är vi tillbaks i normala gängor, med bra mat både hemma och i skolan. Och vips så ligger hon mycket bättre och vi drar en lättnadens suck.
En viss lättnad känner vi också över att det inte blev några brutna ben - det är trots allt snart 20 år sedan någon av oss vuxna stod på ett par slalomskidor. Men det gick över förväntan. Vi tog oss ner i alla fall, men något pris för snyggaste åk lär ingen av oss få. Brutna ben blev det dock här på hemmaplan, stackars mormor bröt handleden när hon skulle vara snäll och skotta vår uppfart när vi var borta. Det är inte utan att vi känner oss lätt skyldiga ...
0