MacGregor - att leva med diabetes

Moira har nu fått sin pump och är mäkta stolt över den. Allt fungerar bra, men det är mycket nytt att lära sig, och lite stressande med alla tekniska saker än så länge. Just nu undrar vi om nålen verkligen hamnade rätt när vi bytte i eftermiddags, hon har varit lite oroväckande hög sedan dess. Vi ska kolla om en stund och se hur det verkar, i värsta fall får vi sätta om nålen på ett annat ställe. Tack och lov har vi hjälp och stöd hos en annan "diabetesmorsa" som övervakade nålbytet idag och kom med några goda råd. (Det kändes tryggt så). Jag får ringa henne om det strular ikväll.

Sedan Moira fick pumpen så har nattvärdena sett helt annorlunda ut mot tidigare. Mycket jämnare och lägre, framför allt. Det ser ut som om vi så småningom kanske kan få sova på nätterna istället för att kolla blodsocker och ge extra insulin! (Vi törs inte ropa hej riktigt än, men det ser ju onekligen lovande ut). Vi har också njutit av att slippa passa tider för Levemir två gånger varje dygn, och vilken lättnad det är att slippa ta en extra injektion med penna när hon kommer på att hon vill ha en extra macka till mellis! Jag har läst att andra föräldrar upplever det som om de får en del av sitt gamla liv tillbaka när barnet skaffat pump, och jag börjar förstå vad de menar. Det här verkar bra. Väldigt bra.