Ett tag var vi inne på att hon kanske har känningar som vi inte märker och att de höga värdena är rekyler från det låga blodsockret. Men efter det senaste läkarbesöket har vi kommit fram till att det nog helt enkelt är tillväxthormonerna som är boven i dramat. Hon växer som en tok, har rakat iväg i höjden flera centimeter sedan förra besöket och humöret avslöjar att förpuberteten nu är ett faktum ...
Aldrig har vi väl längtat efter en pump som nu. Den kan kanske hjälpa oss att både få ner HbA1c-värdet och att få nätter utan behov av extra insulin. Moira står i kö för pump, så nu väntar vi bara på kallelsen. Håll tummarna för att vi får den snart och för att det blir en bra lösning för Moira (och oss).
0