Gräsklipparmannen
Vår gamla handjagare har gått hädan. Ja, det är alltså vår gräsklippare jag talar om. Den är slut och kaputt, ett minne blott. Inte för att det spelat så stor roll på sistone med tanke på vädret. SMHI utlovade dock i ett svagt ögonblick att solen skulle titta fram så vi bestämde oss för att investera i en ny gräsklippare. Denna gången tänkte vi att den skulle vara bensindriven, det blir så mycket enklare än den manuella och spar på pappans rygg. Sagt och gjort, vi trotsade regnet och tog oss ut till Coop där vi köpte den eminenta maskinen Stiga Multiclip 46, ett 4 takters vrålåk som skulle få sköta jobbet åt oss.Eftersom regnet har fortsatt sin metodiska dränkning av Falu-området har Multiclipen fått stå ensam ute på altanen i väntan på bättre väder. Jag tror att han blev sur för det.
I helgen så slutade det att regna. Pappan (dvs jag) gick ut till maskinen för att göra processen kort med gräsmattan. Först skulle bara olja och bensin fyllas på.
- Då ska vi se, där fyller man på med bensin och där, nä inte där. Vänta nu, var fyller man på oljan? Kanske om jag lyfter på den här, inte det. Kanske om jag...
Efter mycket tankearbete (vilket inte är min starka sida) bestämde jag mig för att ge upp. Jag hittade helt enkelt inte oljeintaget. Vad man då ska göra är att konsultera manualen. Tyvärr är det så att jag och manualer inte går riktigt bra ihop, vi tycker inte om varandra. Jag brukar komma fram till sidregistret där det står vilken sida den svenska texten är på men efter det går allt utför. Jag bestämde mig helt enkelt för att kalla in experthjälp, mamman som är en hejare på allt som är tekniskt och dessutom är utrustad med ett tålamod som vida överstiger mitt.
Mamman kommer ut och börjar att leta. För det första konstaterar hon att det inte står i manualen, för det andra vankar hon av och an, tittar än hit och dit, känner på det ena och andra (vi pratar gräsklippare här) men hon hittar inte heller något. Det känns nästan som en seger för mig. Inte för att hon kommenterar min dumhet, det gör hon aldrig och Gud ska veta att hon haft sina tillfällen, utan snarare för att jag antog att jag var korkad men att det visade sig sen att jag inte var det. Till slut gav vi upp båda två och gräset växte vidare.
Idag tog jag mig ut till Coop. Efter mycket om och men lyckades försäljaren, först efter att ha rådfrågat en kollega, lokalisera oljeintaget. Väl kamouflerat som en mutter på ett helt obegripligt ställe. Glad i hågen åkte jag hem, fyllde på oljan och tog fram den speciella gräsklipparmaskinbensindunken (fantastiskt långt ord, ungefär lika långt som vårt gräs är nu) (eller säger man kanske högt gräs, jaja, ni vet vad jag menar, tillbaks till historien) och skulle till att öppna den. Det gick inte. Hur jag än vred och drog, hur jag än bände och böjde förblev den stängd. Min högra tumme, mitt högra pek- och långfinger och min stolthet blev sargat (nu pratar jag om den psykiska stoltheten, hur trodde ni att jag försökte öppna dunken?). Dunken är inte bara barnsäker, den är idiotsäker också. Hur löser man ett sådant problem? Tala med teknikern säger ni. Går inte, mamman är på tjänsteresa. Vistt skulle man kunna ta till lite övervåld men med min tur och skicklighet så skulle säkert dunken fatta eld och bränna ner huset så jag lät bli. Det är bättre att huset står kvar med långt, högt, stort, brett, snårigt, vildvuxet (välj själva passande ord) gräs omkring sig än att gräset blir kort och svett av eldsvådan på huset som jag med största sannolikhet skulle orsaka. Mamman blir säkert lycklig av mitt val. Så jag har nu lämnat gräsklipparen till sitt öde. Den står ute på altanen och flinar åt mig när jag tittar ut. För tillfället har den vunnit men vänta bara tills mamman kommer hem. Eftersom hon varken är barn eller idiot (jag faller under en av kategorierna, gissa vilken?) kommer hon att få upp bensindunken och gräsklipparen kommer att bli så illa tvungen att göra skäl för sitt pris. Sen är det höga gräset ett minne blott, åtminstone för en vecka framåt.
Den flinande Stiga Multiclip 46. Snart är det slut på hans vilodagar!