Järnladies

Ja, så kände vi oss under onsdagens julkortskurs på jobbet, E och jag. Vi hade förberett allt noga i förväg och fått hjälp av Monica på Pappersvinden med justeringar i upplägget. Eller justeringar och justeringar, Monica undrade helt frankt hur många dagar kursdeltagarna hade på sig för att göra alla kort som vi planerat för. Dagar? undrade vi chockat. Kursen skulle ju vara på tre timmar, och vi insåg vid lite närmare eftertanke att vi nog hade varit en liten gnutta för ambitiösa. Vi plockade bort ett kort och bestämde oss för att förbereda "kit" för varje kort så att ingen tid skulle gå bort på att 20 personer skulle mäta, skära och klippa. Så det fick vi göra istället. Jobbigt så det räckte, men det visade sig vara helt rätt.

Under kvällen höll vi vårt tidsschema benhårt och tvingade alla att göra ett kort i taget. Ingen fick dra vidare till nästa kort utan vi väntade tills de allra flesta var klara med det de höll på med. Dessutom hade vi gjort exempelkort och vi ville att  alla skulle hålla sig till den designen. Det lyckades riktigt bra, några följde designen precis och några testade lite egna varianter så det blev verkligen 20 helt olika kort av varje sort när vi var klara. De var så duktiga!

Jag har i ett tidigare inlägg visat tre av korten som vi skulle göra, men ett av dem plockade vi bort och ett annat kom till, nämligen det här, som var det sista kortet de gjorde och som också var det som tog längst tid att göra. God Jul är stämplat och embossat med guld på vellum och det är så himla roligt att se och höra när någon embossar för första gången. Ett lyckligt flin breder ut sig i ansiktet när de ser pulvret smälta och så säger de oftast något i stil med "coolt" eller "wow". Härligt!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0