Klassfest

- Javisst, jag ställer upp, hör jag mig själv säga. Jag sover över med ungarna, det är inga problem.
Biter mig lätt i tungan, men inser sedan att detta är ännu en sak som man får på köpet med diabetesen. Ständigt närvarande klassförälder.

Egentligen är vi inte klassföräldrar nu, men vi vill ju inte lämna över ansvaret för Moira till andra föräldrar som känner sig osäkra med hennes diabetes. En del törs helt enkelt inte ta hand om henne trots instruktioner och vår försäkran om att det är OK (andra skulle vi inte lämna Moira till ens under pistolhot, men det är en annan historia). Så det enklaste för alla inblandade är att vi helt enkelt hänger med på de flesta aktiviteter, såväl friluftsdagar och partyn (diskret i bakgrunden, oftast förpassade till köket och väl utom synhåll för kompisarna) som klassfest med övernattning.

Pappan sov med de små liven på förra årets övernattning, så det är väl min, mammans, tur den här gången. Jag minns vagt att ringarna under hans ögon var mörkare än vanligt morgonen därpå, så det är väl bara att ställa in sig på en sömnlös natt - inget nytt under solen med andra ord. Men det är OK, det ska faktiskt bli riktigt roligt. En chans att lära sig namnen på alla nya klasskompisar också, nu när hon är så stor (går i trean) så träffar man inte barnen och föräldrarna på samma sätt som man gjorde när de var yngre. "Tjena, tjena" i hallen varje morgon och eftemiddag - den tiden är förbi.

Kanske kan jag också diskret smyga in lite kostråd inför kvällens film med tilltugg. Popcorn brukar funka bra, och hittills har i alla fall ingen annan märkt att jag smugit in fullkornsmjöl i pizzabottnarna, borde fungera på klasskamraterna också.

Kommentarer:
Postat av: Bloggblad

Jag tänkte på er häromdagen när mina körbarn frågade varför jag aldrig bjuder på godis nuförtiden - förr gjorde jag det 1-2 ggr per termin. De såg ut som frågetecken när jag sa att jag inte vill bidra till att man alltid ger socker som belöning - att vi kan leka lite roliga lekar i stället...

Postat av: Ulrika på den här bloggen

Heja Bloggis!
Ju fler vuxna jag pratar med, desto mer övertygad blir jag om att vi står inför ett trendskifte. Jag har hittills inte stött på någon som tycker att det är bra med sockerbelöningar (förutom rektorn då) och ju fler vi blir som aktivt verkar för andra belöningar, desto fortare kommer skiftet att gå. Man får börja i det lilla, det sprider sig som ringar på vattnet. Vi behöver fler lärare som du!
Kram!

2006-01-26 @ 22:15:40
URL: http://macgregor.webblogg.se

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits