Vad var oddsen?
Vi har haft Moira hemma ett par dagar på grund av hennes höga värden och spår av ketoner. När hon ligger högt är vi benhårda på vad som äts hemma, inga utsvävningar i form av snabba kolhydrater, de "spar" vi till känningarna. Så idag när Moira frågade pappan om de inte kunde åka ner till Åhléns och äta pannkakor till lunch (hon är fullkomligt tokig i deras pannkakor och jag törs inte ens tänka på näringsinnehållet i dem) så kände sig pappan fullkomligt på den säkra sidan när han svarade "Visst, om du ligger bra i sockret så åker vi". Med 20 i blodsocker mest hela dagarna, vad var oddsen liksom? Han kollade henne och Freestylen blippade fram "5,0".
Så det var bara att packa silverväskan (den med alla diabetesattiraljerna i, blodsockermätare, insulinpennor etc) och köra ner på stan. Trots pannkakslunchen så låg hon fint även till mellis, så kanske har hormonerna hoppat färdigt för den här gången? Vi får väl se.
Så det var bara att packa silverväskan (den med alla diabetesattiraljerna i, blodsockermätare, insulinpennor etc) och köra ner på stan. Trots pannkakslunchen så låg hon fint även till mellis, så kanske har hormonerna hoppat färdigt för den här gången? Vi får väl se.
Kommentarer:
Postat av: Bloggblad
Det går liksom inte att föreställa sig hur tufft ni har det. Men ett är klart: Bättre föräldrar kunde Moira inte fått!
Postat av: Ulrika på den här bloggen
Bloggis: Men oj, vi bockar och bugar för en sådan komplimang! Ja, vi vill gärna också tro att vi är de bästa föräldrar Moira kunnat få. Inte för att hon hade mycket till val ...
Visst är det tufft, diabetes är en sjukdom som kräver mycket, både av den som har den och hela familjen. Det enda positiva jag kan säga är att den har fått oss att omvärdera en del saker i livet. Det har blivit lite lättare att leva just nu, här, i den här stunden. Och det är härligt!
Kram.
Trackback