Hur ska man egentligen äta?

Det finns rebeller i Sverige. Rebeller som anser att Livsmedelsverket inte har något underlag för sina kostrekommendationer (10% fett, 50-60% kolhydrater, 10-20% protein), utan att de grundar sig på lösa antaganden av en man, Ancel Keyes, som på 50-talet fick för sig att fett var farligt. Vad vi förstår så finns det inga vetenskapliga belegg för Keyes teorier. Men politiker, journalister och det medicinska vetenskapsetablissemanget gick på det - ordentligt. Det är denna kost hela västvärlden förespråkar, inklusive Livsmedelsverket i Sverige ...

Sedan Moira fick diabetes så har vi fått lära oss att det är i stort sett bara kolhydraterna vi äter som behöver insulin för att kunna tas om hand i blodet. Insulinet är "nyckeln" som släpper in kolhydraterna i musklerna, och det som inte används direkt lagras effektivt undan för kommande behov i fettcellerna. Om Moira äter mindre mängd kolhydrater så minskar hennes behov av injicerat insulin. Så är det även hos dig och mig, ju mindre kolhydrater vi äter, desto mindre insulin frigörs och inga kolhydrater lagras undan i fettcellerna. Blodsockersvängningar uteblir, humöret blir jämnare och en jämvikt inställer sig i kroppen. Systemet fungerar som det var tänkt.

Även om jag som mamma tror mig förstå vad som händer i kroppen när man äter kolhydrater och tror mig veta att low-carb är rätt för oss människor så har jag inte modet att gå emot våra läkare och dietister och låta min dotter minska så drastiskt på kolhydraterna (från 50-60% till 5-10%). Ett svårt dilemma. Jag vill ju göra det som är bäst för mitt barn!

Läs mer om low-carb på
dr Annika Dahlqvists blogg, en av "rebellerna" som enträget försöker få kostetablissemanget i Sverige, med Livsmedelsverket och Stephan Rössner i spetsen, att inkludera low-carb i deras studier för att ta reda på hur det verkligen förhåller sig.

Kommentarer:
Postat av: andas

Svårt dilemma. Men vad har ni egentligen att förlora på att experimentera lite, så länge ni är försiktiga? Har för mig att jag läste nåt om broccolimos här för ett tag sen... :-)

Minska sakta, sakta sakta och se hur hon mår. Se också hur hon mår när hon äter något som har kolhydrater i sig. Hon lär väl aldrig kunna sluta med insulinsprutor, det är nog bara typ 2-diabetiker som kan, men hon kan kanske minska doserna ordentligt. Jag läste en del om det här i Sugar Blues (http://www.amazon.com/gp/product/0446343129/qid=1139395523/sr=2-2/ref=pd_bbs_b_2_2/002-3348948-3798405?s=books&v=glance&n=283155), han behandlar också sin diabetes med minskat socker. Troligen är han dock typ 2.

Det är såklart jättesvårt - det är ju er dotters liv ni "spelar" med, men ni är ju väldigt medvetna, kan sköta sjukdomen och vet hur ni ska göra. Lita på er själva och att ni kan hantera situationen när något händer - som häromdagen när det blev lite mycket insulin, till exempel. Det hanterade ni ju finfint!

Lycka till!

Postat av: Ulrika på den här bloggen

Andas: Visst har du rätt, det går ju att minska successivt så att vi hinner justera insulindoserna därefter. Dessutom är Moira, som säkert många andra barn, mycket förtjust i kolhydratrik mat (pannkaka, pasta, pizza, våfflor etc) så vår största utmaning till en början blir att ändra förhållandet på tallriken så att det blir mindre mängd kolhdyrater och mer fett och protein. Bara det blir ett steg i rätt riktning!

Nu såg jag idag i SvD att en ny undersökning visat att man inte blir smal av att äta mindre fett, inte heller minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. (Från en amerikansk läkartidning tor jag). Jag blir mer och mer övertygad om att vi går emot nya tider med förhoppningsvis uppdaterade kostrekommendationer från Livsmedelsverket!

Tack för dina uppmuntrande ord! :-)

2006-02-08 @ 19:41:15
URL: http://macgregor.webblogg.se
Postat av: Amiechan

Det var hemskt länge sedan jag var här inne och läste er blogg, men när jag börjat lära mig om low-carb mindes jag er och ville se hur ni har det nuförtiden. Vad glad jag blev när jag såg att ni har funderat på det! Gör som ni själva vill och lita på att det är ni som känner er dotter och vet vad som är bäst för henne!
Själv har jag med stor förvåning insett att jag förlorat allt godissug när jag la om min kost till low-carb. INtressant och roligt!

2006-03-31 @ 13:17:08
Postat av: Ulrika på den här bloggen

Amiechan: Välkommen tillbaks! Visst är det helt otroligt! Jag reser en hel del och emellanåt blir jag helt enkelt tvungen att äta det som serveras för att inte bli helt utan mat, och alltför ofta är det då en mycket kolhydratrik måltid. Proteinet och fettet får man leta efter. Och vad händer? Jag blir hungrig efter bara ett par timmar igen! Något som sällan händer när jag äter low-carb, jag står mig säkert dubbelt så länge (no kidding). Det ger ju en fingervisning om vad som händer med blodsockret i kroppen ...

2006-04-01 @ 12:50:34
URL: http://macgregor.webblogg.se
Postat av: Amiechan

Sant. Jag som brukat sura hysteriskt och var på dåligt humör om jag inte får mat var fjärde timma kan numera klara åtta timmar utan mat utan att må dåligt! Hungrig, javisst, men jag mår inte dåligt!

2006-04-01 @ 17:51:32

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits