Hönan blir stor
Att hon blir större ställer till det med våra rutiner för diabetesen också. Vi har daglig kontakt via telefon för att meddela blodsockervärden och bestämma insulindoser. Det har fungerat bra hittills, men nu märker vi att kompisarna och rasten lockar mycket mer än att prata med en gammal mamma (eller pappa). Vi hinner knappt komma överens om vad hon ska göra förrän hon vill lägga på luren.
"Ja, ja, jag tar två enheter då"
"Men vänta, skulle du äta två korvar till mellis eller en? Vet du vad som serveras att dricka?
"Jag vill ha en korv. Eller två. Och kan jag inte få äppeljuice? Det är så himla gott!"
"Men det är bara socker i den där juicen, då får du gå in i köket och hämta Fun light, annar får du ta mjölk i stället"
"Men jag orkar inte gå in i köket! Och jag vill ha två korvar. Men jag tar två enheter, OK? Hej då!"
"Vänta! Lägg inte på! Om du ska ha två korvar och ett glas mjölk måste du ta mer insulin! En enhet per korvbröd och en enhet per glas mjölk!"
"OK, jag fixar det. Hej då!"
"Stopp! Så hur många enheter ska du ta då?"
"Två och en halv blir det väl ... men mamma, nu lägger vi på, jag måste gå!"
"Tre enheter! Ta tre enheter!"
Klick.
Det känns som om vi fått en tonåring lite för tidigt. Det är jättebra att hon vill klara sig själv, det hade kanske varit ännu värre om hon hängt oss runt halsen. Men vi får jobba på kommunikationen, det är tydligt. Nånstans längs vägen kommer hon att lära sig att uppskatta mängden kolhydrater i maten så att hon själv kan avgöra insulinmängden. Det får väl bli den hårda vägen om inte annat.
(Hon tog tre enheter, och låg perfekt till middagen sedan. Yes!)
Oj, tre små enheter.. Jag tar tolv i normala fall :)
Tänkte bara fråga hur det har gått med Moiras nattkänningar? Blev det bättre efter läkarbesöket?
Emma: Ja visst är det pyttiga doser! Då förstår man ju också att det kan bli enorm skillnad på resultatet mellan två och tre enheter. Ger man tre istället för två så har man ju ökat dosen med 50%!
Vid läkarbesöket fick vi erfara att vi diabetesföräldrar oftast är våra barns bästa läkare. Läkaren är jättebra på alla sätt och vis, men hon ändrade om i doserna och vi försökte några dagar men det blev helt uppåt väggarna. Så vi bestämde oss för att gå tillbaks till samma doser som vi hade tidigare, vi har bara minskat på dosen till kvällsfikat. Voilà! Inga känningar. Men vi har inte tordats sova hela nätterna än i alla fall ... Än.
Verkligen, det kan inte vara lätt att dosera! Jag kan själv inte dosera fullt ut, har aldrig lärt mig att räkna kolhydrater - jag går på känn, och ibland slår det fel..
Har märkt samma sak hos läkaren, hade problem med mina fastevärden ett tag och min Lantus flyttades till lunch istället för middag. Det blev ännu värre, men efter lite experimenterande på egen hand så blev det jättebra. Jätteskönt att ni fick ordning på värdena!