Höna av en fjäder

Tänk att man ska behöva bli så upprörd över ingenting! Både mamman och pappan blev inbjudna till rektorn idag för att diskutera telefonsamtalet från syster häromdagen. Skönt att hon tog tag i det på en gång, ett pluspoäng redan där alltså.

Allt visade sig vara ett missförstånd, en miss i den omtalade Kommunikationen mellan ledningen och personalen. Se där! Det fanns inget problem, alla är nöjda och glada och låt oss nu fortsätta med det på varsitt håll. Rektor medgav att det hela var hennes fel, hon hade inte kollat fakta och hon hade inte updaterat syster ordentligt innan hon bad henne ringa oss. Pluspoäng igen!

Det finns fortfarande kvarstående frågor som vi måste reda ut så småningom, men just nu hoppas vi att allt ska rulla på som förut, den dagliga rutinen med Moiras personal fungerar ju kalasbra.

(Det enda syrliga med mötet var att de ville att vi skulle vara tacksamma för den "service" Moira får på skolan - för den är ju så fantastiskt bra, det har vi ju själva precis sagt! Vi är som sagt mycket nöjda med Moiras personal och det de gör för henne, men faktum är att hon får precis det hon har rätt till enligt lagen, varken mer eller mindre! Jag uppskattar det, men VÄGRAR stå i tacksamhetsskuld till skolan för det! Mamman, som normalt är den coola i sådana här situationer, fullkomligt pyste över i ilska över detta. Det var väl den berömda droppen kanske.)

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits