På scen

Barnen i Moiras klass var helt underbara när de spelade upp sitt teaterstycke "Falu marknad 1905" för oss på skolan ikväll. Som de har övat och övat, sjungit sånger från morgon till kväll och bara väntat på premiären. Allt gick enligt planerna (vi i publiken märkte då inga missöden) och det blev rungande applåder och varsin ros till de små aktörerna när de var klara. Ett extranummer fick de lov att framföra också framklappade av ivriga och stolta föräldrar, syskon och mor- och farföräldrar.

 

Det är vid sådana här tillfällen som vi blir smärtsamt påminda om hur annorlunda vi är nu när Moira har diabetes. Noggrann planering krävs vad gäller måltidsplanering och tider för injektioner. Dessutom är det nervöst för Moira, hon har varit orolig att hon ska få en insulinkänning på scen. Så hädanefter måste någon av oss föräldrar alltid sitta på första parkett (något positivt i allt elände - vi ser alltid bra i alla fall!) redo med dextrosol om hon skulle ge oss den "hemliga" signalen som vi har kommit överens om och som betyder att hon känner sig skakig.

 

Efter teatern skulle alla samlas för att fika på skolgården, men det ville inte Moira stanna kvar på eftersom alla hade med sig bullar, kakor och andra lockelser som gör det extra svårt för en liten tjej att ha diabetes. "Jag blir bara så frestad, vi åker hem och äter kvällis istället" som hon sa.

 

Men vi kan med lättnad se tillbaka på ännu en ny erfarenhet, och Moira vet nu att det går alldeles utmärkt att spela teater även om man har diabetes. Och imorgon väntar ännu en föreställning, för alla andra klasser på skolan.


Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits