Vadå en ritning? Vad menar du?
Förra året så byggde jag ett katthus med mina egna händer.. Det kanske inte låter så imponerande men man ska veta att dessa händer inte har byggt alltför många saker i sitt liv. Det händer inte så mycket när de skall till att jobba. När jag skulle bygga katthuset så tyckte mamman i familjen att jag skulle göra en ritning först.
- En ritning? sa jag, vad ska jag göra med en sådan?
Enligt mamman så var det bra om man ville få allting rakt och i vinkel och så vidare och så vidare. Jag måste väl erkänna att jag inte lyssnade så mycket på henne. Det var ett katthus som skulle byggas, hur svårt kunde det vara? Det tog sin tid men katthuset blev klart. Målad i samma gula färg som vårt hus, isolerat med frigolit i golv, vägg och tak, snedtak med takpapp, lucka för katten och ena gaveln öppningsbar för när det skulle göras rent i den. Visst låter det proffsigt? Fast så särdeles proffsigt är det inte. Snett är det, och vint, och vissa delar är längre/kortare än de borde vara. Gångjärnen sitter på fel ställe (men det går att öppna gaveln ändå) och hela bygget ser ut som ett litet ruckel. Fast det är jag som byggt det, och utan ritning, så jag känner mig lite stolt i alla fall.
Eftersom vår förra katt som skulle ha använt sig av det lilla huset har gått till de sälla jaktmarkerna så har huset fått stå oanvänt. Och inte kommer det till användning för den nya katten då den ska vara innekatt på heltid. Mitt arkitektoniska storverk var alltså till ingen nytta. Det tär lite på en men med den nya katten kom en ny utmaning. Vi behövde en nätdörr så att altandörren kan stå öppen utan att katten smiter. Nätdörrar var dyra på nätet (ursäkta vitsen) så vi bestämde att en skulle byggas. Äntligen en chans för mig igen att få skapa något med mina händer.
- Vi behöver göra en ritning först, sa mamman.
- Here we go again, sa jag. Det gick ju bra sist jag byggde katthuset, hur svårt kan det vara att bygga en nätdörr?
- Bra och bra, sa mamman, det beror på hur man definerar ordet bra. Jag bygger dörren, sa hon.
En anings stött blev jag, man är ändock mannen i familjen så enligt alla gällande könsroller i samhället så borde det vara jag som snickrade ihop den.
- Den måste bli rak och passa in, sa mamman.
De orden kunde jag inte bestrida. Jag vet med mig själv att det inte finns några garantier för rakhet etcetera när jag sätter ihop något så jag opponerade mig inte mer. Samtidigt skulle det bli intressant att se hur hon skulle lyckas. Inte för att jag betvivlar mamman i familjen, tvärtom, hon är duktig på allt men det skulle bli intressant.
Mamman mätte upp dörrhålet, gjorde beräkningar och sen en ritning. Jag förstod knappt hälften men åkte iväg till brädgården och fick alla pinaler uppsågade. Väl hemma med dessa tog mamman befälet igen och så satte hon igång med sin montering. Jag kände mig en aning överflödig där ute på altanen så jag gick in till barnen och lekte. Någon timma senare så ropar mamman att hon är klar.
- Hon skämtar, tänkte jag, och gick ut för att se vad som stod på. Hon var klar, och inte bara det. Hon hade byggt en sådan där nätdörr som de säljer på nätet!
- Jag behöver bara lite hjälp med att hålla i den när jag sätter upp den i dörrhålet, sa hon.
Den sitter uppe nu, och den är perfekt. Nästa gång det skall byggas något i den här familjen så är det jag som tar fram dammsugaren. Den vet jag hur den fungerar och jag behöver ingen ritning för att hitta dammtussarna på golvet. Min snickarperiod i livet blev kort och inte särskilt intensiv. Resultatet, ett snett katthus. Det är bara att inse sina begränsningar och lämna sådant arbete åt proffsen. Och eftersom jag är gift med ett så blir sakerna gjorda i det här hushållet i alla fall, och rakt dessutom.