Sommaren har tagit semester
Om en vecka är det skolavslutning. Barnen skall kläs i sina allra finaste kläder och på avslutningen får vi säkerligen höra Den blomstertid nu kommer... ute på skolgården. Solen kommer att gassa på oss föräldrar där vi står stolt med kameran i högsta hugg för att fånga våra små solsken på bild. Skrattande barn kommer att springa barfota på gräsmattan vid skolan och kräva att de får åka och bada i sjön direkt efter avsluningen. Aahhh, jag känner doften av sommar redan nu, eller?
Det har regnat i en evighet här i Falun, och inte tycks regnet ha för avsikt att avta. Falu-kalaset som ska vara en fest för alla har i princip regnat bort och tårarna från försäljarna har blandats med regnvattnet och runnit iväg i Falu-ån. Våra förberedelser inför skolavslutningen, som vi sett så fram emot (vi missade förra avslutningen då Moira insjuknade i diabetes kvällen innan), i år är en anings konstiga. Vi är inte ute i affärerna och letar efter vita klänningar och skjortor och snygga sandaler, vi letar efter vita galoscher och vita regnkappor! Sommaren har bestämt sig för att ta semester i år igen. Vår trädgård som vi skulle vårda ömt denna sommar (förra året vågade vi oss knappt utanför dörren, både diabetesen och vädret satte stopp för det) är vildvuxen. Gräsmattan som har blivit klippt en gång i år växer så det knakar och ogräset frodas i rabatterna. Vi hinner inte ens ut mellan skurarna för det finns inget "mellan", det regnar konstant.
Pappans strumpor och skor på farstukvisten efter ett fruktlöst försök att göra något åt trädgården ser vi nedan. Det är inte vått, det är blött!
Gungan står alldeles ensam ute i trädgården, inga barn vågar sig ut. Kubb, Krocket och andra sommarspel står och huttrar på altan, ingen vill leka med dem i detta klimat.
