Håll i hatten
Nere på tivolit på Falu-Kalaset så hade de ett par ställen där man kunde kasta antingen bollar eller pilar. Kastade man rätt så vann man något onödigt. Det var åtminstone så jag uttryckte mig för barnen. Dyrt var det också, 20 kronor gången. Att kasta bollar på burkar såg inte alltför svårt ut. Man fick två bollar och skulle kasta ner sex burkar som var staplade på varandra. Barnen kastade varsin gång och lyckades få varsitt tröstpris. Själv avstod jag. När vi gick förbi pilkastningen (en pil 20 kr) så ville barnen försöka att vinna en hatt var.
- Det ser för svårt ut, sa jag, stora tunga pilar och målet (små stjärnor) ser näst intill omöjligt ut att träffa.
- Snälla pappa, kan inte du försöka? Vi vill gärna ha en hatt.
Jag är, om jag så får säga det själv, inte alltför oäven på att kasta Dart och speciellt stadig är jag på handen efter två öl. Eftersom min ölkonsumption är lika med noll dessa dagar tvekade jag en aning men man vill ju ändå visa sig på styva linan inför barnen. Jag brukar inte vara många millimeter (om jag inte träffar förstås) från Bullseye på en darttavla när jag kastar så jag sa,
- Ok barn, watch and learn.
Pappan drämmer iväg den stora pilen och den borrar sig perfekt in i tavlan, men missar målet med ungefär en mil. Barnen skrattar, pappan surar.
- Vi skulle säkert kasta bättre än du.
Sagt och gjort, jag hivar upp 40 kronor och barnen får varsin pil. Sean kastar först och missar med en hårsmån.
- Det var nära, säger jag, men nära skjuter ingen hare.
Moira kastar sen. Pilen seglar iväg som en skadskjuten kråka och får nästan kämpa sig fram till tavlan. Väl där sätter den sig mitt i prick i den lilla stjärnan. Moira blir jätteglad och Sean kommenterar att Moira minsann är bättre på att kasta pil än pappan. Hon får sin efterlängtade gröna hatt och när vi går därifrån fortsätter mobbningen av pappas pilkastartalanger. Jag böjer mig för Moiras perfekta kast men vidhåller att sonen är lika usel som jag så han ska inte skratta åt mig. Dagen efter är vi nere på tivolit och visar mamman var Moira triumferade. Sean bestämmer sig för att försöka en gång till och jag försöker få honom att inse det omöjliga med att träffa stjärnan med dessa felbalanserade och feldimensionerade pilar.
- Det är bara slöseri med pengar, Moira hade tur. Det händer inte en gång till.
Sean prövar i alla fall och borrar in sin pil i en av spetsarna på stjärnan. Han fick också en hatt. Själv vägrar jag kasta för som jag säger så vill jag inte ha en sådan där färggrann sak på huvudet. Fast lite avundsjuk blir man och börjar fundera, "Kanske skulle jag ta mig två öl om vi går ner dit en annan gång, då kommer jag åtminstone garanterat att få se på stjärnor".
