Ett nät(t) inköp
Nuförtiden är det populärt att handla på Internet. Det är lätt och smidigt men kan också vara lite problematiskt. Sen finns det ju också en viss säkerhetsrisk med betalningen. Att lämna ut kreditkortsnummer är kanske inte alltid att rekommendera. Tidningarna skriver titt som tätt om svindlare som kommit över kreditkortsnummer från människor som inhandlat något på nätet, så man bör väl tänka sig för både en och två gånger innan man slår till.
Det händer ibland att jag använder mig av datorn som affär och jag vänder mig då oftast till Ebay för att hitta det jag söker. Auktioner på nätet där det faktiskt finns en chans att göra klipp. I det här fallet trodde jag mig ha gjort ett men ack så fel jag hade. Även jag fick lära mig att det inte alltid är problemfritt att handla på där.
Jag var på jakt efter ett par shorts. Sommaren var annalkande och jag ville ha ett par bomullsshorts som man kunde vara lite "leisure" i. Jag är otroligt "leisure" nu! På Ebay hittade jag ett par röda San Francisco 49ers-shorts av märket Reebok. De såg snygga ut och utropspriset var 0.01 dollar, dvs en cent. I beskrivningen för shortsen så stod det att de var nya, röda och hade "beige trim". Jag såg inget "beige trim" på bilderna men antog att det var tunna revär som satt på sidan av shortsen, helt OK för mig. Jag vann budgivningen, 2 dollar, och fick lägga till 5 dollar för porto och paket. 7 dollar sammanlagt eller cirka 50 kronor enligt den gällande valutakursen då. Strålande tider helt enkelt.
Efter ett par veckor anlände shortsen och de var jättesnygga, framifrån. Den andra sidan däremot lämnade en del att önska. Byxbenen och en bit av bakdelen var röda, jättebra. Men från linningen ner till halva rumpan så hittade jag det beiga trimmet. Det ser inte klokt ut! Det ser ut som om jag går och har halva rumpan bar.
- Man ser ju röven på dig, som sonen sa.
- Det är färgen på tyget och inget annat, replikerade jag men han skrattade bara.
Min fru skrattade och sa att de där får du inte visa dig ute i.
- Det syns ju inget, sa jag i ett tafatt försök att få dem godkända.
- Det spelar ingen roll, sa hon, det ser ut som om det syns något som inte skall synas.
Dottern skrattade nog mest och ingen hade förståelse för att jag tycker de är sköna, jag får inte vistas ute i dem.
Nu använder jag dem bara inne som "mysbyxor". Familjen skrattar fortfarande åt mig och diverse kommentarer om min bakdel fälls. Om de inte slutar med detta elaka tilltag snart tänker jag vända på shortsen och ha bakdelen fram. Få se om de skrattar då också!