Allt över 1 meter är farligt

Barnen och pappan var nere på stan och kollade in Falu-Kalaset. Det var som pappan misstänkte, en massa krafs, godis, kepsar, T-shirts och snabbmat. Jag räknade till minst fyra mobila Thaimat-serveringar, ett otal korv- och hamburgerställen, sex stycken Langosförrättningar (är det inte bäst före 1990 på sådant?) och en massa annat. Så hälften av alla festivaltält diskvalificerade sig själva direkt för en pappa med ett diabetesbarn. Till barnens stora lycka så hade man smällt upp ett litet tivoli på Stora parkeringen, här skulle det åkas!

 

Eftersom jag är en hönspappa av stora mått stod jag och begrundade åkattraktionerna och suckade lite högt för mig själv. Barnen sa i kör,

- Snälla pappa, snälla snälla pappa!

Jag började förklara för dem om ambulerande tivolis och riskerna det innebar att sätta sig i deras karuseller och liknande. Skruvar och muttrar som inte satt fast, gondoler som lossnade och krossade allt och alla. Ni vet, sådana där upplyftande kommentarer som bara hönspappor med hönshjärnor kan krysta fram när man inte vet vad man ska säga. Till slut fick jag ändå ge upp. Efter att ha kryssat genom godisstånden, undvikit serveringarna och avfärdat leksaker och nyckelringar som billigt tjafs så fick jag ge med mig inför två par bedjande barnaögon.

- Ok, ni får åka allt som inte lyfter mer en 1 meter över marken.

Det fungerade bra, barnkarusellerna visade sig vara mer än tillräckligt för barnen (och mer än tillräckligt för pappans nerver också, - Sitt ner, håll i er, snurra inte så fort på de där!). Jag trodde vi var klara när vi passerade radiobilarna men där säger barnen unisont:

- Vi vill åka radiobilar nu.

- Kommer inte på fråga, det krockas och man kan få hemska whiplashskador...

- Vad är whiplashskador?

- Ja, det är när nacken åker framåt och bakåt fort och så gör det ont.

- Det låter roligt.

- Nej, det är farligt.

- Det är inte 1 meter över marken.

Vad gör man? Det var ganska så tomt med folk på tivolit och ingen åkte radiobilar så jag bestämde mig för att chansa.

- Ok, om ni åker båda i samma bil och gör det nu.

Båda satt i bilen innan jag avslutat meningen. Grabben som jobbade där satte igång radiobilen direkt när han hade fått biljetter av mig och Sean styrde runt i ensamt majestät på banan. Moira satt bredvid och skrattade så att hon kiknade. De fick åka en ganska så lång stund och drabbades inte av några whiplashskador alls. Det är svårt att göra det när man inte krockar med något. Den enda som var nära en sådan skada var väl jag som stod på sidan och försökte fånga fartdårarna med kameran när de knyckte än hit och dit på banan. En bild lyckades jag i alla fall få in dem på.

 


Kommentarer:
Postat av: Ji

Jaa, ni - whiplash vet jag nog tyvärr nästan allt om ... Själv får jag numer också stå vid sidan när mycket roligt ska göras med barnen - ledsamt och högst ofrivilligt, för jag tycker att sånt som snurrar och vrider sig är jättekul! (Särskilt om det är mer än en meter upp i luften!)

Låter som roliga dagar för barnen. Hemma hos oss regnar det ... och regnar ... och inget tivoli i sikte, så vi städar ... och rensar ... och provar fina sommarkläder och hoppas att vi någon dag ska få ha dem på oss ute också ...

2005-06-06 @ 07:32:24
Postat av: Ulrika på den här bloggen

Ja visst är det kul med sånt som gör så att magen vänder sig! Förhoppningsvis kommer vi ner till den Stora Huvudstaden senare i sommar, då kanske vi kan gå till Grönan och prova på lite sånt hela familjen. Där borde väl skruvar och sånt vara ordentligt fastsatt eller?

Hör och häpna, men här skiner solen idag. Moira har redan duschat och snabbt som attan satt på sig en skir tunn sommarklänning. Vi får väl se om hon är lika glad när hon satt nosen utanför dörren - det är bara 12 grader "varmt" ...


Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits