Ur bunkern
Moira ville träna inför sin karriär som proffsgolfspelare igår (idol: Mimmi Hjort, från Falun, med diabetes) så vi tog ungar och klubbor och åkte till Samuelsdals golfbana för att slå några bollar. Båda syskonen tycker att det är roligt och det går ganska bra också (säger en partisk förälder som inte kan någonting om golf). Det som imponerade mest var sandbunkern. Moira fick in snitsen och slog upp boll efter boll. Nybörjartur? Vi får väl se.
Ur bunkern!
Det blev så småningom dags för mellis och eftersom vi passerar Falu gruva med flera caféer på väg hem så stannade vi till där. Gruvbageriet och caféet är kända för sin mysiga miljö och goda kaffebröd - och när Moira för en gångs skull får fika "på riktigt" så vill det till att det är gott nog att vara värt det. Vädret var underbart och vi kunde sitta ute i trädgården och njuta av kanelbullar och chokladkaka. Men läsk får man ta med sig själv om man har diabetes, för de har inte någon light-läsk alls i sortimentet! Ovanligt i dessa dagar, vi har påpekat behovet men de verkade inte förstå varför det kunde vara en bra idé med sockerfri dricka.
Gruvbageriet - väl värt ett besök.
Golf! En sport som jag blir gråhårig av. Har fortfarande 52 i handicap.
52 i vaddå sa du? Jag har inte ens försökt sätta mig in i reglerna, jag bara hejar glatt när barnen slår iväg bollen. Fast nuförtiden hejar jag bara tyst inombords eftersom jag fått åthutning av barnen när jag hejat för högljutt. Pinsamt och emot god golfetik tydligen.