Bara en andning

- Bara en andning, brukar Moira säga varje gång vi ska ta Levemir på kvällarna och morgnarna.

- Bara en andning!

 

Det är på så sätt hon förbereder sig för injektionen. Ett sätt att slappna av innan nålen tränger in i hennes blåmärkesben. I början av sjukdomen hade vi ett annat basinsulin, Lantus. Det sved och det var inte roligt på något sätt (som om Levemir är roligt - not!). När vi tog Lantus så var vi uppe i tio djupa andetag innan svidandet skulle börja. Sen trappade vi ner andetagen successivt tills vi bytte till Levemir som bara svider ibland. Ett andetag är det enda hon behöver nu, jag (pappan) behöver flera för att förbereda mig! Det är en konstig känsla att ge nio enheter Levemir i benet på sin egen dotter. Nio enheter tar sin tid att trycka ut ur pennan och man bör vara stadig på handen och verka lugn så man inte stressar upp dottern. Jag är fortfarande kvar på tio andetag som jag drar i smyg när jag förbereder pennan med insulinet. Det är tur att det går framåt för dottern i alla fall.


Kommentarer:
Postat av: KAjsa

Varför inte ta Lantus istället. Vi fick det mycket lugnare då vi endast behövde ta basinsulinet en gång på dygnet , till middagen.

2006-12-06 @ 09:00:16
Postat av: Ulrika på den här bloggen

KAjsa: Vi har haft Lantus också, men det sved jättemycket på Moira och var 10 gånger jobbigare att ta än Levimir. Men nu har vi pump och behöver inte ta något basinsulin alls. Jätteskönt!

2006-12-06 @ 16:04:32

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits