Begagnade namn till salu
Allting går i cykler, det går runt. Modekläderna som en gång betingat ett pris som knappt Wallenberg haft råd med ena dagen säljs på rea på Överskottsbolaget den andra dagen. Någon eller några generationer senare så är samma slags kläder svindyra igen. Samma sak är det med musik som kan vara på topplistan ena året och i Coops reabackar det andra. De här tycks gälla allt som har med mode och liknande att göra och det gäller även namn.
Nu när skolorna har börjat igen har jag varit med Moira mest varje dag i klassrummet och på skolgården (mest för att "skola in" den nya personalen i diabetesens fantastiska värld). Jag har då lagt märke till att namnen på barnen inte alls klingar likadant som när jag växte upp på 60- och 70-talet. De namn som pryder den nya generationen är sådana som man helt klart hade riskerats att mobbas för när jag gick i skolan. Det var liksom den där konstiga killen eller tjejen i klassen som hade det där ovanliga och gammalmodiga namnet. Nu heter pojkarna bland annat Helmer, Arwed, Viktor, Nils, Malte, gamla hederliga svenska namn som endast ens gammelmorfar eller möjligtvis hund hette på min tid. Eller så har de namn med anglosaxisk härkomst, Liam, John, Sean (jag trodde jag var originell när jag gav sonen hans namn) eller Justin. Hos flickorna är det likadant, Elsa, Hedwig, Ida, Moa och Linnea regerar. Och vad som är än mer underligt är att alla heter just det de heter, de finns knappt några smeknamn eller böjningar på namnen.
Min tids namn är hopplöst ute. Rolf, Rikard och Roger är som bortblåsta. Skolgården är inte längre full med barn som heter Jan (Janne), Bo (Bosse), Bjjörn (Björne), Krister (Kribba, Krippe etc), Peter (Petta), Mats (Matte), Kjell (Kjelle), Annika (Anki), Kristina (Kicki), Cecilia (Cissi), Agneta (Agge), Elisabeth (Bettan), Maria (Mia, Mimmi) och Barbro (Babsan). Snart är det väl bara folk som sitter på pensionärshemmet som heter så, eller möjligtvis den där lilla konstiga killen/tjejen eller ens husdjur.
Det har helt klart skett en förändring i hur vi namnger våra barn här i Sverige. Fast allting är ju ändå relativt eftersom namnen inte är nya, de bara återanvänds. Men det är faktiskt inte allt som är begagnat. Visste ni att det vanligaste pojknamnet på nyfödda gossar i Sveriges storstadsregioner är Mohammed? Det namnet "fanns" inte när jag var ung. Men om man tänker efter så är Mohammed kanske det mest återanvända namnet av alla eftersom det använts i varje generation ända sen Profetens tid.
Nu när skolorna har börjat igen har jag varit med Moira mest varje dag i klassrummet och på skolgården (mest för att "skola in" den nya personalen i diabetesens fantastiska värld). Jag har då lagt märke till att namnen på barnen inte alls klingar likadant som när jag växte upp på 60- och 70-talet. De namn som pryder den nya generationen är sådana som man helt klart hade riskerats att mobbas för när jag gick i skolan. Det var liksom den där konstiga killen eller tjejen i klassen som hade det där ovanliga och gammalmodiga namnet. Nu heter pojkarna bland annat Helmer, Arwed, Viktor, Nils, Malte, gamla hederliga svenska namn som endast ens gammelmorfar eller möjligtvis hund hette på min tid. Eller så har de namn med anglosaxisk härkomst, Liam, John, Sean (jag trodde jag var originell när jag gav sonen hans namn) eller Justin. Hos flickorna är det likadant, Elsa, Hedwig, Ida, Moa och Linnea regerar. Och vad som är än mer underligt är att alla heter just det de heter, de finns knappt några smeknamn eller böjningar på namnen.
Min tids namn är hopplöst ute. Rolf, Rikard och Roger är som bortblåsta. Skolgården är inte längre full med barn som heter Jan (Janne), Bo (Bosse), Bjjörn (Björne), Krister (Kribba, Krippe etc), Peter (Petta), Mats (Matte), Kjell (Kjelle), Annika (Anki), Kristina (Kicki), Cecilia (Cissi), Agneta (Agge), Elisabeth (Bettan), Maria (Mia, Mimmi) och Barbro (Babsan). Snart är det väl bara folk som sitter på pensionärshemmet som heter så, eller möjligtvis den där lilla konstiga killen/tjejen eller ens husdjur.
Det har helt klart skett en förändring i hur vi namnger våra barn här i Sverige. Fast allting är ju ändå relativt eftersom namnen inte är nya, de bara återanvänds. Men det är faktiskt inte allt som är begagnat. Visste ni att det vanligaste pojknamnet på nyfödda gossar i Sveriges storstadsregioner är Mohammed? Det namnet "fanns" inte när jag var ung. Men om man tänker efter så är Mohammed kanske det mest återanvända namnet av alla eftersom det använts i varje generation ända sen Profetens tid.
Kommentarer:
Postat av: Bloggblad
När jag började som lärare för 30 år sen, hade jag musik i 18 klasser - men det var inga problem att lära sig namnen. Jag slängde bara ut Malin, Magnus, Henrik, Veronica och alltid svarade nån....
Nu har jag förstått att en del föräldrar redan från början tänker sig en internationell karriär för sitt barn... inga å-n och ä-n...
Postat av: Ulrika på den här bloggen
Hmm ... känner oss lite träffade där ... men med ett efternamn som MacGregor kände vi oss skyldiga att hitta förnamn som inte skär sig alldeles - vad sägs om Märta MacGregor? Eller Örjan? Nej, det fick bli engelskklingande namn för båda barnen. Eller skotska för att vara riktigt noggrann.
Trackback