Smått labil
För lite sömn ger kort stubin. Det fick en av mina kollegor erfara idag när hon provocerade mig bara en smula för mycket för vad mitt sömnlösa jag kunde tåla. Frågan som debatterades var just sömn och att det minsann inte är småfåglarnas fel att jag inte får sova, inte heller borde jag uppröras över grannarnas fyrverkerier vid midnatt i går natt. Fira lite måste de väl få göra om någon fyller jämnt eller så, och det händer väl inte så ofta!
Hon hade alldeles rätt förstås. Men just då såg jag rött och istället för att förklara hur stressande det är att bli väckt när varje minuts sömn man kan få är absolut nödvändig för att man ska kunna fungera hyfsat normalt nästa dag så sa jag nåt mindre trevligt ( - Kom igen när DU har vakat vid ett sjukt barn i ett år!) och gick därifrån.
Kollegan bad senare om ursäkt och såg till att jag fick lite choklad så att jag inte skulle somna under eftermiddagen. Det var sött och då fick jag lite dåligt samvete för att jag överreagerat. Det krävs inte mycket för att tippa en åt det ena eller andra hållet när man lever under stress!