Prylarna är borta, tanden likaså

Visst fick vi lite saker med oss hem, men det mesta har ändå funnit nya ägare under dagen. Vilken kommers! Redan en timme innan loppisen öppnade för allmänheten var handeln i full gång. Vi hade prismärkt det mesta hemma och för vår del spelade det ingen roll vem köparen var - någon som faktiskt ville ha sakerna eller en annan försäljare som köpte billigt av oss och gjorde en liten förtjänst på samma pryl vid sitt eget bord. Ganska intressant, och en helt ny värld för oss.

 

Moiras värden har legat lite högt i går och idag, så när det var dags för lunch och vi letat oss upp till cafeterian (vars enda utbud i matväg var varmkorv med bröd) så fick Moira en större dos insulin än vanligt för att ta ner värdet något. Men en tugga in i maten kom hon plötsligt på att den där tanden som varit lös det senaste året nu var alldeles i vägen när hon skulle äta och den måste följdaktligen, på hennes halvt hysteriska order, tas ut just nu.

 

Stressad mamma inser att om inte tanden tas bort kommer hon inte att äta och det är ju inte så bra när hon redan fått insulin. Å andra sidan hade vi ingen sytråd, ingen avskildhet och dessutom tar det ju en stund att plocka bort tanden och det är ju inte heller så bra när insulinet är taget. Hum. Vad gör man? Ber ungen gapa, tar tag i tanden med fingrarna och rycker. Snabbt. Maken till lättat och lyckligt leende har jag sällan skådat hos en unge. Korven kunde ätas upp, värdena har varit OK under eftermiddagen och nu ligger tanden i ett glas med vatten och väntar på tandféen i natt.


Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits