Läget är rätt OK

Grannen är ute och vårstädar i trädgården. Det dåliga samvetet smyger sig på mig. Men hur ska man orka ta hand om hemmet OCH trädgården OCH arbetet OCH familjen när man har kronisk sömnbrist? Just nu finns det viktigare saker än en välkrattad gräsmatta, och familjen har högsta prioritet.

 

Moira har en av sina bästa vänner på besök, och efter lunch kommer hennes mamma och hämtar dem båda för fortsatt lek hemme hos dem. Den familjen är den enda vi litar på just nu, förutom mormor och morfar, och som vi kan lämna Moira hos utan att oroa ihjäl oss. Där har hon även sovit över en gång, och även om vi inte direkt kunde koppla av så kändes det skönt att veta att det faktiskt går att låta henne göra saker som andra 9-åringar gör, typ sova över.

 

Värdena har gått lite upp och ner de senaste dagarna, men inom acceptabla gränser. I förrgår natt fick jag t.o.m. sova hela natten, utan att behöva kolla henne. Visserligen vaknade jag ändå framåt fyra och kände på hennes panna för att se om hon var svettig (tecken på lågt blodsocker) men det var hon inte så jag vände mig om och trynade vidare. Skönt!


Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits