I väntans tider

Då var det min tur igen. Moiramamman har gått och lagt sig och själv sitter jag här och väntar på att klockan ska bli 23.00. Förr i tiden, B.D (Before diabetes), så var elva en tid man så smått började planera sänggåendet. Nu kan man knappt hålla ögonen öppna efter tio, fast man måste så det är bara att kämpa på. Man ber till Gud att Moiras värden ska vara okey så att man får sova hela natten. Även fast värdena har stabiliserats en aning de sista tre-fyra dagarna (jag har egentligen ingen större koll på tiden så det kan lika gärna vara två som fyra!) hör det till ovanligheterna att man får sova en hel natt. Känner mig helt plötsligt självisk för att jag skrev det där. Givetvis är det Moiras värden som är viktigast, min sömn kommer i andra hand. Men ibland, som idag, så är man så trött så man vet inte vad. Idag höll jag på att droppa av extremt tidigt, redan vid halv åttatiden kände jag hur ögonlocken började sluta sig och kroppen gled längre och längre ned i TV-soffan. Fick lov att sätta mig upp, dricka en snabb kopp té och sen börja plocka med allehanda ting för att få igång cirkulationen igen.

 

Nu sover resten av familjen och själv sitter man här vi datorn, men jag är inte ensam. Min vän Tröttheten har än en gång gjort mig sällskap och ögonlocken stretar för att hålla sig uppe. Det positiva med det är att de svarta påsarna som numera är en permanent institution under ögonen matchar det gråa håret som sprider ut sig i min kalufs. Det kanske låter som om livet är ganska så negativt när man läser det här men det är det inte. Om cirka en halvtimme får jag gå och lägga mig bredvid min dotter, titta på hennes ljuvliga lilla ansikte och somna. Finns det bättre sätt att somna på? Sen beroende på vad värdet är så får jag sova två, tre eller sex timmar i sträck (om jag har riktig tur). Och även om jag måste upp ett par gånger i natt för att kolla hennes värden så får man väl se det som en ynnest också. Att få vakna upp, inte bara en utan kanske flera gånger per natt, och se den lilla sötnosen ligga där och snusa med sin gosekanin är värt allt sömnbesvär man har. Men jag går som sagt i väntans tider just nu på att få veta hur många gånger det blir i natt.


Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits