I mitt huvud hade det värsta redan hänt

Jag var på möte över lunchen när Moira i normala fall brukar ringa för att meddela blodsockervärde och diskutera lunchdos. Min privata mobil är alltid påslagen för nödlägen, och Moira vet att när de säger i växeln att jag är på möte så kan hon ringa mobilen istället.

 

När klockan närmade sig elva satte jag mobilen på vibratorläge, så att jag inte skulle störa på mötet när Moira ringde. Men telefonen var alldeles stilla. Kollade ett par gånger så att jag verkligen hade mottagning, och det hade jag. Tre gröna staplar. Tio minuter över elva kunde jag inte vänta längre, utan gick ut från mötet och ringde till skolan. Det visade sig att hon hade ringt till pappans mobil istället den här gången. Tack och lov - då levde hon i alla fall!

 

Blodsockret var 3,8 men hon hade inte känt att hon blivit låg. Nu drack hon lite mjölk och skulle strax äta lunch och ta sprutan efter maten istället för före som hon brukar. Vilken duktig tjej!

 

Jag blir helt knäckt av denna konstanta oro, och helt överväldigad av denna duktiga 9-årings rådighet. Den här gången visade det sig att det inte var någon krissituation, men flera gånger i veckan, ibland flera gånger om dagen, spelar man som förälder till ett barn med diabetes upp diverse skräckscenarion i huvudet. Det tar på krafterna!


Kommentarer:
Postat av: Nettan

Åh vad duktig Moira är som fixar det så bra! Visst man är alltid orolig och komemr alltid att vara , det är en del av föräldraskapet! Men du ska se ju äldre Moira blir och ju mer vardag diabetesen blir desto lättare kommer det bli mer hanterbart och ni kommer att känna er trygga! Jag hoppas att ni får en härlig morgondag med fina värden för Moiras del!

Kram
Nettan
ps tack för ala underbara ord!

Postat av: Moira-mamman

Ja, barn klarar mycket mer än man kanske tror, som du vet. Jag har vänner som säger att det är en himla tur att det inte var deras barn som fick diabetes, för det skulle de aldrig klara av. Men det är fel! Vi, hela familjen, har lärt oss så otroligt mycket om hur kroppen fungerar det senaste året, och Moira har verkligen visat stort mod hela tiden. Tänker på första tiden på sjukhuset, första gången vi skulle ge henne insulinspruta med darriga händer ... Rys ...

Dagens värden blir förmodligen fina, för vi har tagit ledigt och ska spendera dagen på ett äventyrsbad! Jippi!

Nettan, tack själv för dina ord på vägen.
Hoppas er dag också blir bra.
Kram,
Ulrika

2005-04-26 @ 08:14:36
URL: http://macgregor.webblogg.se

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits