MacGregor - att leva med diabetes

Moiras födelsedag började tidigt i år, ungefär kl. 03.00 på natten. Därav känner jag, Moirapappan som för första gången skriver här på bloggen, en viss trötthet nu när födelsedagen börjar att gå mot sitt slut. Kl. 23.00 igår när jag kollade det blivande födelsedagsbarnets värde så låg hon på  5.2. Bestämde mig för att vara vaken till 01.00 för att se åt vilket håll det barkade. Väl där hade ingenting hänt, 5.6, så det var bara att ställa klockan på 03.00. Vaknar abrupt av klockan och kontrollerar flickebarnet halvt sovandes, 3.2.! Raskt upp ur sängen, en deciliter söt saft serveras till en nyvaken Moira. Under tiden hon dricker saften tinar jag bröd i mikron och tvingar sedan i henne en halv smörgås. Äntligen dags att sova. Jag ger Moira en liten godnattpuss och som den otroligt intelligenta person jag är så säger jag,

-Förresten, grattis på födelsedagen!

Kl. 03.20 frågar Moira för första gången hur många timmar det är kvar till morgonen, andra gången 03.30 och samma fråga kommer sedan i strid ström fram tills det faktiskt är morgon. Mina ögon har nu för länge sedan förslutits och jag skriver det här på känn. Födelsedagen förflöt utan alltför många problem, tror jag, och nu sussar den lilla gott. Det är mammans tur inatt så nu ska jag gå och ägna mig åt min nya favoritsport, att försöka sova ikapp den förlorade sömnen. Godnatt!