MacGregor - att leva med diabetes

För att orka med att kontrollera dottern varje natt turas min fru och jag om att sova med henne. Nätterna med den lilla flickan kan bli ganska så tröttsamma men samtidigt så har man kontroll över situationen. Dock är det skönt att få krypa ner i sängen i gästrummet och sova hela natten. Min fru har under de senaste veckorna klagat på att en fågel väcker henne tidigt när hon sover i gästrummet, och så kan hon inte somna om. Själv har jag inte märkt någonting. Jag har sovit som en stock när jag fått ligga ensam (inte för att det hjälpt med tröttheten) och några fåglar har då inte väckt mig. -Troligtvis så inbillar du dig har jag sagt till frun, är det så att den låter så mycket som du säger så skulle den väcka mig också! -Tror du att den bara kommer varannan natt bara för att irritera dig? Jag har inte riktigt tagit henne på allvar.

Klockan 04.10 igår natt (morse) så började jag ta min fru på allvar igen. Jag vaknade av ett staccatoliknande pip som gick i ett. Högfrekvent var det och de långa pipen pumpades ut värre än ett bil-larm. Och inte tog det slut heller, uthålligare än Duracellkaninen fortsatte fågeln att pipa glatt långt in på morgonkvisten. Jag var på väg ut för att strypa den lilla befjädrade varelsen, förbannade mig själv för att vi tagit katten av daga och försökte använda kuddarna som topps för att stänga ute ljudet. Men vid halvsju tiden tystnade denna varelse från jordens mörkaste hål och jag somnade utmattad om. Nu förstår jag varför frun har varit tröttare än jag vissa mornar när jag sovit med dottern. Från och med nu ska jag aldrig tvivla på vad min fru säger och jag ska alltid se fram emot att få ta nattskiftet med Moira. Fågeln har inte hörts i den änden på huset, än!