En gör så gott en kan
Efter dagens besök på diabetesmottagningen känns världen lite roligare. Moiras värden är inte så kassa som vi inbillat oss. Vi fick bekräftelse på att vi gör allt rätt, och några tips på hur vi kan ändra Levemirdosen för att få ner de högsta nattvärdena. Skönt! Vi är visst inte världens sämsta föräldrar ändå.
Jag tog nattskiftet igår trots allt. Pappan var ihärdig i sina övertalningsförsök, men jag gick segrande ur striden. Fick kolla henne flera gånger och pumpa på med extra insulin, men gav för mycket och fick springa och hämta festis klockan fem. Hon hade 3,8 - osäkert om hon skulle klara att vända själv.
Men nu ökar vi som sagt det långtidsverkande insulinet, så det ska bli spännande att se om några dagar hur det går. Morgondagens värden kan dock bli lite hur som helst har jag en känsla av, för då är det Moiras födelsedag! Prinsesstårta är beställd - på order av prinsessan själv.
Trots två nätters dålig sömn känner jag mig riktigt pigg. Fick en kick av mötet med diabetssköterskan och dietisten, har precis fått akupressur som kändes sååå skönt och ska snart ut med tjejerna på en efter-jobbet öl och lite mat. Gissa om jag kommer att sova gott inatt!
Vilka dagar och nätter ni har haft! Förstår att det känns oroligt när värdena hoppar så! Skönt att ni kan justera dosen på insulinet och att det kan räcka med det! Ett grattis till Moira skickar jag också med inför morgonens stora dag!
Kram
Nettan (som följer er på avstånd!)
Egentligen borde alla MacGregors få en stor bamsekram, ja mer än en kanske, men just idag får ni avstå och kramen gäller endast Moira. Nu håller vi alla tummarna att det långverkande insulinet kommer att bli en stor framgång för Moira.
Stockholmskramar i alla fall till er alla från Yvonne & Patrick.