Efter stormen
Så var det (äntligen) över. Även om alla flickorna är jättegulliga och trevliga så tar det ändå på krafterna att hålla dem sysselsatta och lyckliga under ett helt kalas. Det blev större efterfrågan på arrangerade lekar och tävlingar än vi förväntat oss, men det vara ju bara roligt. De rusade runt som tossiga, spelade kubb och dansade limbo, så när det vara dags att fika hade de rejäl aptit och jag trodde nästan att de skulle slicka upp smulorna från faten! Kan så små flickor äta så mycket verkligen? Stackars föräldrar, det blir nog ett och annat magknip ikväll ...
Discokulan snurrade konstant i lekrummet, till tonerna av födelsedagsskivan "Best of the Boy-Bands". De slog knut på sig själva i "Twister", ni vet det där spelet där man ska sätta händerna och fötterna på färgade cirklar utan att tappa balansen. Viskleken spårade ur totalt, det blev bara en massa fnitter och inte ens halva meningarna kom fram till sista flickan. Storebror övervakade det hela och såg till att det gick rättvist till och var allmänt behjälplig, vilket vi naturligtvis uppskattade. Ett riktigt lyckat kalas helt enkelt!
Vi har inte kollat Moiras värden en enda gång under kalaset, utan bara gett lite snabbverkande insulin efter att vi sett hur mycket tårta som slank ner. Å andra sidan har hon sprungit konstant i nästan tre timmar, så det ska bli intressant att se hur värdena ligger under kvällen. Nu måste jag gå och vila lite, den här eftermiddagen tog på krafterna!